Facebook YouTube

Genuint textilhantverk från ursprungsbefolkningar


Asociación Maya de Desarrollo

Välorganiserade, ordningsamma och högst kvalitetsmedvetna skapar dessa mayakvinnor en framtid tillsammans.



I juni 1987, med de ekonomiska möjligheterna nästan icke existerande, speciellt för mayakvinnorna, letade byledarna i Triunfo, Pujujuil efter en lösning på den otroliga fattigdom som fanns i livet bland bergen. Med teknisk assistans från en kanadensisk volontär, startades ett litet väv-projekt i byn. Nyheten om arbete med rättvisa löner spreds och många kvinnor från omkringliggande områden kom för att söka arbete hos gruppen.


Vad som började som ett självhjälps projekt med sjutton väverskor, de flesta änkor efter det politiska förtrycket som utövats mot byarna under tidigt 80-tal, har nu gradvis växt till att inkludera trehundra kvinnor i ett välorganiserat och självstyrt kooperativ. I mars 1990 valde medlemmarna formellt sitt första styrande råd med sju kvinnor till sin styrelse och val till styrelsen hålls vart annat år. Utan formell utbildning och endast talande sitt ursprungsspråk, kakchikel, har dessa kvinnor lyckats med den svåra uppgiften att styra en växande komplex kooperativ affärsverksamhet. Man har hållit utbildningar i skrädderi, alfabetisering och organisation. Målet är att skapa arbete för mayakvinnor som väver med midjeväv.


Det är generellt känt att midjeväverskor är väldigt exploaterade på både den nationella och internationella marknaden. Alla Asomadek’s medlemmar är väverskor från området runt Pujujil och Los Encuentros. Asomadek har nu ett kontor på en sidogata i Sololá, en enkel, enplansvilla i närheten av kanten på en platå med utsikt över sjön Atitlan och de tre stora vulkaner som omringar den. Huset består av fyra små rum, ett för sömnad, en för skärning, en för försäljning och en rum för administration med en åldrande dator.


 "Kvinnorna väver i sina egna hem", säger Maria Cuc, kavlitetsansvarig på kooperativet. I dagsläget håller man på att utvidga huset med mer yta till färgeriet och vävningen. Två större hus med samlings-sal finns även ute bland bergen i anslutning till där medlemmarna bor. Där har man möten och genomgångar inför beställningar, inlämning av sjalarna man vävt hemma, samt det kanske allra viktigaste – löneutbetalningarna som sker en gång i månaden.


Rosa som är ansvarig och utbildad färgare håller i all blandning av färger och arbetar ofta med att få fram nya härliga nyanser till den bambutråd som kvinnorna väver sjalar av. Alla medlemmarna väver på midjeväv och är utbildade inom kooperativet för att kunna hålla en hög kvalitet på vävarna. En bit som är ca 40 centimeter bred och tre meter långa tar cirka tre till tre och en halv dag att väva. Betalningen är mer än dubbelt (ofta tredubbel) för vad de skulle få om de sålde väven för den lokala marknaden. Varje kvinna får också ett års utdelning av extra bonus sam ”hälso-pengar” vid års-slutet.


”Självklart skulle vi vilja kunna betala ännu mer, men vi konkurrerar med billiga produkter på industri-och datoriserade vävstolar så vi måste tänka på att få ihop arbete till medlemmarna samtidigt som vi balanserar vinst och betalning.” påpekar Maria Cuc samtidigt som hon fortsätter att kontroller de nya sjalarna som nyss kommit in från vävstugan bland bergen.